Omvärld och tankar

Ojdå! Var den första tanken som slog mig när jag såg datumet för senaste inlägget här på bloggen. Shit! Det var inte igår. Men vad skall man göra när tiden inte räcker till för det som egentligen intresserar mig mest 🙂 ??

Vad har jag sysslat med den senaste tiden då, kanske vän av ordning undrar?

Danmark, Tyskland, Belgien, Holland, Frankrike och Spanien har besökts. Förstås med motorcykel mellan benen.
Först blev det en tur med BIKE till Normandie och dess historiska vingslag på stora offroadhojar. Det var en liten nätt resa på 460 mil med spektakulära inslag av kyla, poliser och annat spännande.
Därefter har det blivit en tur till Motorland Aragon i Spanien och årets stora test av sporthojar. Som vanligt växer hornen på ett sådant ställe och racingtakterna tittar fram.

Men mesta tiden har gått åt att slita sitt hår med arbete i åkarbranschen med vad allt det kan innebära i dessa tider. Många timmar och mycket slit, men så är det väl….

Blickar jag framåt så ser det ut att fortsätta i ungefär samma stil. Mycket arbete, en del testande på motorcykel, lite racing i endurance ERF och nu närmast inryckning som Kungens beskyddare.

Villingsnamn blir övningsplatsen när grönkläderna dras på och bössan laddas. KFÖ ( KrigsFörbandsÖvning ) 2012 startar inom kort och nya erfarenheter skall drillas och övas för att vår statsledning i Stockholm skall kunna fortsätta sova gott om nätterna 😉

Falkenberg blir årets första 6h tävling i Enduranceserien. Jag kommer köra för ett team tillsammans med min arbetsgivare BIKE. Det blir åkning tillsammans med redaktionens medlemmar. Ett spännande och lite kul projekt som kommer att omskrivas i varje nummer av tidningen. Hojen vi kommer åka på är en Honda Fireblade 1000 -05.
Inte en av de nyaste hojarna i startfältet, men vi skall minsann visa att med rutin kommer man rätt långt.

Hoppas vi ses på banorna framöver.

/ Christer

Sitter i hotellobbyn på Hotell Norrtull i Stockholm och försöker värma mig med en kall bira. Det går väl sisådär! Men hursomhelst så klarade jag av första deletappen från kommunistsätra eller lilla Moskva Degerfors till Stockholm på motorcykel i 2,5 minus! Shit, det var kallt.

Kanske är vädret bättre söderöver när vi på BIKE drar på turne mot The D-day trakter och Normandie. Det blir en intressant och spännande tur som vanligt.

Imorse när jag letade fram utrustningen igen, fann jag en något mindre ren hjälm med Cesium-137 smittade insekter kvar på visir och skal. Kan ju alltid skylla på det framöver när alltmer gråa hår tittar fram 😉

Fortsätt gärna följa bloggen, då jag hoppas kunna uppdatera den dagligen under äventyret. Om vi inte bor på white trashhotell för att spara pengar vill säga 😉

Christer

Racing tar vi först!

I helgen kördes årets första WSBK tävling från Australien och givetvis följdes detta Live på Eurosport! Det gör man alltid. Priorieteringar i livet, där det mesta andra kan vänta till senare. En religös stund och avkopplande framförallt.

Heat 1 vanns av stjärnan numero uno, Massimilliano Biaggi på sin Aprilia. Bra racing där han vinner med ca 8 sekunder. Kontroll fullständig. Kanske hade sett lite annorlunda ut om inte Carlos Checa kraschat bort sig.

Heat 2, betydligt mycket mer spänning och dramatik. Redan in i första kurvan spiller jag ut mitt morgonkaffe i knät när Biaggi nästan kraschar in i baken på Checa och tvingas räta upp motorcykeln och köra rakt ut på gräset istället. Han håller sig på hjulen och kommer in på banan igen, sist och åtta sekunder efter täten!
Nu gör en händelse som detta Biaggi till den storhet han är! På något sätt lyckas han mobilisera ännu bättre sinnen och körningen blir till ännu större storhet än normalt från hans sida. Han plockar dem en efter en och slutar slutligen tvåa, med bara Checa framför sig. Fantastiskt bra kört och underhållande.

Analys från första WSBK.
Det första som slår mig när jag ser alla hojar i startfältet är bristen på sponsorer. Världsekonomin gör sig onekligen gällande i motorsammanhang. Aprilian är helsvart med knappt några dekaler, Honda Ten Kate är vit utan stora dekaler och ser nästan B-aktig ut. Både Alitalia och Castrol verkar ha tröttnat eller prioriterar om i sina budgetar.
Tyvärr är nog detta något vi får se under säsongen som kommer i all racing.
Det blir tuffare att jaga in pengar. Samtidigt öppnar det för lite nya namn och team att deltaga. Av en händelse verkar många team och namn komma från östligare breddgrader. Där verkar det tydligen finnas pengar idag eller också prioriterar de annorlunda?

Annat som sker.

Till helgen är det presidentval i Ryssland. Men det hade väl ingen missat antar jag?!
Den stora frågan är förstås inte vem som vinner, utan med hur stor marginal vinner han? Jag gissar att röstsiffrorna blir 99,7% till Vladimir Putin. Naturligtvis utan valfusk!!! Han är ju folkets självklara ledare 🙂

Övriga kandidater? Finns de överhuvudtaget? Jodå, men eftersom media, TV, Radio ägs av statliga bolag och därmed kontrolleras av den nuvarande Premiärministern som snart åter är president, så ges inte övriga kandidater utrymme i media.
Säga vad man vill om Ryssland, men den gamla slipade Sovjetapparaten och propaganda maskinen har aldrig rostat ihop i alla fall. Den fortsätter vara välsmord.

Så från och med v10 inleds åter en ny “The New World Order” och allt kommer bli betydligt mycket kallare igen.

Några boktips.
Jag läser en hel del böcker. Kanske inte så många romaner, någon då och då, men en hel del litteratur med inslag om fakta och av dokumentär kaliber.
Med tanke på ovan nämnda inslag om presidentval och Sveriges förhållning till allt runtomkring, tänkte jag rekommendera följande läsning. ( Se bilden )
Intressant läsning definitivt. Förvånande? Nja, knappast om man följt med lite i politiken de senaste decennierna. Det enda som kan förvåna är hur en FM ( Försvarsmakt ) kan krympa från ca 900.000 soldater beredda för insats på några dagar, till dagens ca 5000 st ( utlandsuppdrag i USAs intressen ) och ett HV (Hemvärn ) med ca 22000 soldater till fots, insatsberedda på 24 månader!!!!!!
Hur kan dessa numerärer försvinna så till den milda grad utan att någon eller några gör uppror? Jag vill ju fortfarande tro att det åtminstone sitter några skarpa hjärnor i ledande positioner. Eller är det den svenska mentaliteten som bidragit till detta?
Ingen yttrar sig mot idiotin, de knyter istället näven i fickan, svär tyst för sig själva och låter förfallet fortsätta?! Usch, nu mår jag skit igen!

Slutligen något roligare.
Äntligen har vi fått en ny tronföljare att skydda med våra liv!
Det blev en Estella! Mamma och pappa ( Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel ) mår utmärkt och är så stolta, precis som vi medborgare också är.
Krigsmakten, förlåt Försvarsmakten kommer göra allt med sina frivilliga patrioter för att fortsätta värna om den fria Monarkin och fria samhället.
Vi finns alltid där för er familjen Bernadotte!

/ Christer

Inledningsvis måste jag bara ställa mig frågande till hur svenska befolkningen egentligen mår? Kan den stora massan i vårt avlånga land överhuvudtaget vara friskförklarad?
Länge har jag haft funderingar, men igår fick jag ytterligare bekräftelse på att förfallet är fullständigt i skallen på folket.
Av en händelse råkade jag titta till och från på spektaklet Melodifestivalen. En deltävling från Leksand eller något liknande. Skitsamma. Det som slog mig redan när alla låtar spelats, var att någon viss författare Ranelid deltog med den i särklass sämsta låten som någonsin spelats i historien. Min tanke blev direkt. Garanterat går han direkt till final! Alltså inte sista plats som brukligt vore om system fungerade.
Vad skedde då? Jodå, direkt till final gick han!
Naturligtvis förstår jag att han fick många röster på rent jävelskap av det svenska folket då de bara tyckte det var kul att rösta på honom för att han var så jävla dålig. Men, det visar hur vi tänker och samtidigt hur sårbart samhället är vi lever i. Så enkelt kan allt gå käpprätt åt helvete för andra seriösare deltagare som faktiskt skulle kunna representera vårt land utåt sett i Europa.
Slutsats. Var försiktiga med att ge den stora massan makten i frågor, det klarar den inte att hantera.

( Två gånger har folket fått vara med på omröstningar och gå till val i viktiga frågor. Först fick folket tycka till om omläggningen till högertrafik i slutet på -60-talet, sedan i en ännu viktigare fråga, kärnkraftens vara eller inte vara på -80-talet. Folket tyckte klart att vi skulle behålla vänstertrafiken och genast avveckla kärnkraften. Vad hände då? Jo, politikerna tyckte att vi inte fattat rätt beslut och gjorde helt om i bägge frågorna. I och för sig kan man då undra varför de överhuvudtaget lät folket tycka något? )

Demokrati är bra när den fungerar, men minst lika farligt vapen kan det vara i många andra avseenden, visar ovan nämnda exempel. Övriga funderingar låter jag er själva tänka vidare på…….

Men nu till det jag egentligen skulle skriva några rader om.

I Lettland har de i dagarna haft omröstning avseende på det ryska språket i landet. Skall det vara obligatoriskt eller skall man frigöra sig ännu mer från den gamla historien?
I samma stund har även vår egen Försvarsmakt återupptagit planering för eventuella krigsplaneringar. Främst vad gäller ön Gotland, men till viss del även andra militärdistrikt i vårt avlånga land. Det är helt fantastiskt underbart att höra!
Förstå mig rätt! Det som glädjer mig oerhört är inte att vi planerar för krig på något sätt för det har vi absolut noll resurser för att göra, men vi har åtminstone återupptagit en väldigt viktig del av Försvarsmaktens roll igen.
2004 års Försvarsbeslut gjorde att landet efter det inte ens i tanken längre planerade för eventuella krigshandlingar i vår närregion ens på +50 års sikt! ( Det var till att tro gott om människan 😉 )
Nu skall det i alla fall börja planeras för ett försvar på Gotland, som är Östersjöns mest strategiska plats i händelse av ofred. Den som äger Gotland kontrollerar hela Östersjön och dess länder intill, vad avser marin verksamhet främst.
Försvarsmakten disktuerar ett bygge av en ny ledningscentral på ön och införande av insastförband på permanent basis på ön.
Vi har flyg och marin kapacitet kvar på ön redan idag, med avseende på flygfält och hamn för båtar. Men det är i princip det som finns, förutom ett Hemvärn också.

När dessa två ovan nämnda händelser rapporterades, så råkade Ryssland lite fint skicka ut strategiska Backfire TU 22-M över Östersjön! Lite ironiskt sammanträffande att de alltid “råkar” ha militärövningar i samband med viktiga politiska händelser i länder som ligger dem nära, eller som verkar mot deras egna intressen.
Att just Backfire ( Natobenämning ) återigen sedan oktober 2011 flyger över Östersjön kan ses som ytterligare ett uppvaknande av den ryska björnen. Sedan kalla kriget slut har inga resurser funnits för detta uppdrag, men nu är de minst sagt påtagliga och synliga igen i vår närregion.

Planet TU-22M har en kapacitet att mer eller mindre slå ut vårt flygvapen i dess oskyddade plåthangarer med sina kryssningsmissiler. Detta med endast ett TU-22M! Då skall väl sägas att det tydligen finns 151st TU-22M att ta till i operationell drift!

Avslutningsvis.
När vi vanliga dödliga sitter och förundras eller bara fördriver tiden med att titta på spektakel som Melodifestivalen och låter hjärnorna förtvina bort, så finns det i alla fall ett gäng grabbar som jobbar i det fördolda runt om i länderna kring Östersjön.
Några som vill fortsätta hävda sin sk neutralitet, andra som just frigjort sig från ockupation och aldrig mer hamna i dess våld igen och något land som slagits tappert och därmed förhindrat samma öde som sina baltiska vänner!
De är våra osynliga hjältar som jobbar i det fördålda och som jag gärna sänder en tanke så ofta jag kan.

/ Christer

F1. Världens högst värderade motorsport drar snart igång igen. Jag är inte längre något stort Fan av denna sport, men ser tävlingarna då och då. Men nu börjar intresset åter komma tillbaka och det är endast av en anledning. Kimi Räikkönen heter den anledningen.
Kimi är en färgklick på banan och en grym talang. Men det som gör det hela är hur han uppfattas som person.

Tidigare när jag följde F1 slaviskt, fanns en personlighet som i mångt och mycke påminde om Kimi. Han hette då Ayrton Senna och var från Brasilien. Det var en gudabenådad förare som aldrig gav sig. Fanns där en minsta möjlighet att ta sig förbi motståndaren så tog han den. Han hade också en nästan övernaturlig talang precis som Kimi för att känna balansen i bilen oavsett förutsättningar och väglag, väder. Det var inte många tävlingar som Ayrton inte vann i blött före.
Tragiskt nog för oss fans, fanns inte denne Gud som han bad till före varje tävling vid hans sida på Imola 1984, då styrningen gav sig och han kraschade våldsamt in i muren och avled av de svåra skallskador som han ådrog sig.
Ironiskt nog hade han en olustkänsla redan innan tävlingen efter att Roland Ratzenberger dagen innan också omkommit på samma bana under kvalet.

Men nu åter till Kimi. Jag läste idag att han varit snabbast av alla förare på det första gemensamma testet för året med sin nya Lotus. Det visar vilken enastående chaufför han är. Faktiskt så har han varit ifrån denna motordisciplin i två år och endast kört lite WRC-rally. Det är kanske inte bara att köra WRC heller, men det är något helt annat iaf.
Förresten. Inte gjorde han bort sig i rally heller. Mer än hos media. Men det är ju just det jag gillar hos Kimi och Ayrton. De är gudar på det de gör på banan och sedan har de totalt ointresse utav att exponera sig för oss övriga fans, sponsorer, media mfl.

Minns ett tillfälle för två år sedan på svenska rallyt när vi besökte uppehållsplatsen i Hagfors och försökte få en glimt utav stjärnorna. Andra förare skrev autografer och snackade med fans, medan Kimi kom ut ur husbilen. Ställde sig och glodde lite föraktfullt mot alla skrikande och fotograferande dårar och tänkte nog precis de orden. Satana dårar, dra åt helvete allihopa och låt mig bara få köra bil!

Skall bli kul att läsa och följa F1. igen. Denna idrott behöver profiler som går egna vägar och sticker ut för att bli intressant och få större publik framöver.
En hård kamp på banan mellan Kimi och Schumi vore bra, där Kimi trycker av den tyska perfektionisten i sista kurvan och sedan vinner själv.
Med iskall kyla som vanligt tar han sedan emot pokalen och visar sitt stoneface, säger de nödvändigaste orden mest som tvång och sedan iväg………. Rock´n Roll..

I slutet på -90-talet och stundtals under -00-talet var det en passion jag ägnade mig åt. Sedan tog jag en del stryk i det ekonomiska och tappade intresset i samband med att jag fick allt mindre tid över för ändamålet.
Men nu kör vi järnet igen. Med vadå? Jo, börsen och trading med aktier!

Nu har jag i några år haft yrkeschaufförsrollen som min huvudsyssla och i princip är man då aldrig ledig. Det hade varit okej om man tjänade in i helvete med pengar. Då hade tiden köpts med kapital och allt varit förhållandevis ok. Men inte fan tjänar jag några pengar! Sitter och säljer ut mig själv som en slav timme efter timme och ser den intjänade timpengen krympa år för år och tillslut måste även jag som adrenalinsökande racerförare inse att jag är dum i huvudet.

Alltså. Jag kan knappt överleva och än mindre få lite kapital över för alla mina många intressen genom att jobba ännu mera timmar i den nuvarande huvudsysslan.
Av en slump började en av mina bästa vänner tjata om ett bolag på börsen som ser ut att gå en ljus framtid till mötes och tyckte att jag skulle hoppa på tåget.
Vis av tidigare erfarenheter var jag dock lite skeptisk inledningsvis och svarade bara “jaja, det blir säkert så”
Som sagt. Har gått på dessa löften tidigare och kort därefter sett mitt innehav försvinna i banditers egna konton.

Men nu tändes intresset igen.
Började så sakteligen läsa på om bolaget och vilka som sitter i ledningen och vilken inriktning de har och inte minst vilka andra stora investerare som hoppat på och tror på bolaget.

Mina timmar bakom ratten är många per dag och inte många utav dem är debiterbara, så då borde det finnas gott om tid att följa börsutvecklingen via Ipad och spekulera lite medan man väntar på att få ratta runt några kilometer.
Om inte annat så är det bra för själen och psyket att göra något som stimulerar och triggar och skapar förhoppningar.

Slutligen tror jag att även mitt bloggande kommer att effektiviseras genom denna expansion av kapitaliserade drömmar.

Länge leve kapitalismen….. 🙂

/ Christer

I helgen gick ännu en av världens stora ledare bort. Han dog tydligen i en hjärtattack när han färdades i sitt bepansrade tåg någonstans i det underbara landet Nordkorea.

Mannen var ledaren Kim Jong Il, son till den minst lika stora ledaren Kim Il Sung som anses vara grundaren till som de själva kallar Nordkorea ( Demokratiska Folkrepubliken Korea ).

Lite lustigt just detta med Demokratiska republiker. Det är inte lite ironi när man tänker på vilka länder som just kallar sig för Demokratiska Republiker. Och vad ordet demokrati sedan innebär och står för verkar tydligen ha blivit lite missuppfattat. Antingen för dem eller för sådana som oss.

Kanske har jag blivit fel lärd om just innebörden i ordet demokrati? Länder som DDR, Kina och Kuba och inte minst Sovjetunionen med alla dess lydstater, kallade sig för just demokratiska länder, stater eller republiker.Men demokrati betyder ju faktiskt “Styrelseskick där makten i en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val”

Hur som helst så gråter vi alla ikapp med den fantastiska nyhetsuppläsaren från Nordkorea som kaskadgråtandes berättade för omvärlden att den största ledaren av dem alla hade dött i helgen.

Oerhört tragiskt för omvärlden och hela landet Nordkorea förstås. Fast kanske på lite olika sätt?För det superindoktrinerade och avfjärmade landet med dess befolkning som levt så länge under propagandan från dess ledare, så är det förstås en katastrof av stora mått. Deras ledare var ju allsmäktig och bäst på precis allt. Han slog exempelvis 11st Hole in One när han provade golf för första och enda gången! ( Där du Tiger, snacka om en talang! ). Han komponerade egna musikaler och stycken som alla var bättre än övriga världens dito tillsammans! Han och hans far var de bästa och enda författarna i landet och tillsammans hade de tydligen över tiotusen skrivna böcker för utlåning på biblioteket i huvudstaden Pyongyang! Det säger allt! Är man så oerhört duktigt på allt så förstår jag direkt att hela landet faller i gråt och förtvivlan när ledaren dör.

Kanske har omvärlden en lite annorlunda syn på det som skedde i Nordkorea i helgen?

Visst måste även omvärlden imponeras av en så stor och kunnig ledare, men här finns kanske vissa andra infallsvinklar och fakta också som måste tas hänsyn till. Om inte annat så har den fria världen runtom tillgång till underrättelser och modern teknisk utrustning för att bevisa vissa teser om att den stora ledaren kanske inte var så stor som han själv ville påvisa.Fattigdom, svält, rigorös statlig kontroll över befolkningen är den verklighet som vi andra ser i landet. Gigantiska arbetsläger för de icke lydiga medborgarna kan ses via sateliter och fåtaliga mänskliga rapporter från folk som lyckats fly ut ur landet.Straff utfärdade inte bara för brottslingen, utan även i tre generationer som avskräckande syfte! En generation uppåt och en nedåt! Härligt! Det kallar jag demokrati!

Varför gråter vi i väst också kaskader av tårar i dagarna då? Ja, det är nog inte för att vi saknar denna mycket märkliga dåre, utan snarast för att vi inte riktigt har koll på vilken annan dåre som istället kommer till makten!

Landet är ett av de mer militariserade länderna på jorden och just nu är nog underrättelsetjänsterna runtom i världen på helspänn inför vad som komma skall i Nordkorea.

Japan, Sydkorea, Kina mfl andra länder har redan försatt sina länders försvar i högsta beredskap som åtgärd.Kommer sonen Kim Jong Un att vid blott knappt 30 års ålder att ersätta sin far som landets ledare, eller kommer det att bli en maktkamp inom partiet och militärledningen om rollen?

Kim Jong Un vet vi i omvärlden väldigt lite om, inte ens hans rätta ålder har nått utanför det mycket isolerade landet Nordkorea.Det vi vet om Kim Jong Un är att han eventuellt har studerat i Schweiz en period och att han så sent som förra året hedrades med titeln 4-stjärnig general! Inte så illa jobbat av en så ung kille, men inte heller så ovanlig utnämning i länder som så ofta har titeln demokrati i sitt namn. Bestämmer man allt själv och styr med järnhand, så är ju en sådan utnämning inte ens ett problem. Det krävs bara ett beslut ( som man själv fattar ), ett datum för offentliggörandet och slutligen en utmärkelse, medalj, att fästa på uniformsrocken. Allt detta naturligtvis inför den stora samlade statliga televisionen som sänder Live! Visst kan man även tvångskommendera ut ett antal miljoner medborgare för denna händelse också om man nu skulle känna för det. Tror absolut inte att många skulle motsätta sig den ordern.

Med stort intresse kommer vi vanliga dödliga att fortsätta följa denna mycket spännande historia från den Demokratiska Folkrepubliken Korea.

/ Christer

En mycket god vän skickade mig en bild idag. Vet inte vad han menade med den 🙂

Hur som helst gav det mig inspiration till att publicera några andra bilder som ger tankar och starka känslor och som får åtminstone mig att tänka till.

FRA. Vår hemliga myndighet vars uppgift är att lyssna till både civil och militär medietrafik som passerar vårt land. Ursprungligen var nog inriktningen främst mot militära ändamål, vilket naturligtvis är mycket bra. Med bra underrättelser och god kännedom om fiendens förehavanden når man långt i ett krig och likaså för att undvika krig eller konflikt.
Den andra delen med avlyssning av civilkaraktär är jag dock mycket mer avvaktande till. Som individ i ett sk demokratiskt land anser jag att det borde vara en rättighet att slippa bli monitorerad av storebror.

Orion.
Vårt signalspaningsfartyg i Försvarsmakten.
Här snackar vi om killar och tjejer som alltid opererar i skarpt läge. För dem finns inga övningar. Alltid när de rycker ut så är det på riktigt, för att om möjligt snappa upp så mycket information och trafik från pågående övningar i öst. Fler båtar av detta slag önskar jag till Försvarsmakten. Här är syftet endast gott!

Pripyat.
Hade kunnat offra min ena hand för att få besöka platsen i höstas när tillfället nästan gavs. Att vara så nära en så känsloladdad historisk plats och händelse, men sedan bli blåst på konfekten av samhällets avart kallad korruption gör mig bitter.
Än är jag dock inte död och begraven och en vacker dag skall jag besöka Pripyat och Tjernobyl. Det finns alltid en plan B som SAABs ägare Victor Muller alltid säger.

Slutligen.
Det verkar finnas fler likasinnade där ute i vårt avlånga land 😉

Ha en fortsatt trevlig vecka!

/ Christer