Michail Gorbatjov var den sista ledaren för imperiet Sovjetunionen. Kommunistpartiets sista ledare införde Perestrojka och Glasnost, ett öppnare och friare samhälle där de tidigare hårt styrda medborgarna gavs större frihet. Ledaren Gorbatjov satsade även stora resurser på att få ryssarna till att bruka mindre alkohol, som även då var ett utbrett problem i befolkningen.
1991 rasade det gamla sovjetimperiet i bitar och en Boris Jeltsin tog makten i Ryssland. Det forna östblocket och den östra världsalliansen Warszawapakten föll samman. Länder som tidigare ingått i WP frigjorde sig och blev åter igen självständiga länder, så som våra grannar kring Östersjön, även kallat Fredens Hav. Estland, Lettland och Litauen återsåg åter sin frihet efter 50 år av sovjetiskt förtryck.
Tiden som rådde direkt efter dessa händelser kallas för slutet på Kalla Kriget. I slutet på 1990-talet började det alltmer snackas om den eviga freden. Det fanns ingen hotbild kvar då sovjetimperiet rasat samman och de forna öständerna kämpade med elände och fattigdom, milsvida ifrån den västliga levnadsstandarden.
Början på 2000-talet ramlade in och försvarsbesluten i fina Sverige handlade om att avveckla invasionsförsvaret där hela landet skulle försvaras och satsa på ett insatsförsvar som skulle göra bäst nytta långt bort i avlägsna länder som Afghanistan. Fienden fanns bland opiumodlingar och Talibaner och där skulle svenska soldater göra bäst nytta.
Något försvar för Svea Riket i norden behövdes inte längre och allt rustades ned i en rasande takt. Regementen lades ned innan bläcket på pappret hunnit torka, stridsvagnar skrotades och vapen skänktes till länder i Baltikum. I princip reducerades Försvarsmakten från en 800.000 man stark armé till ynka 15 000 man.
2008 ryckte den ryska björnen till ur sin sömn och visade åter att den trots allt är en björn. Den sedan år 2000 tillsatta presidenten i Ryssland Vladimir Putin, visade att Georgien inte skulle tänka i banor som var väldigt västorienterade. Georgien var trots allt en gammal sovjetisk lydstat och skulle så åter förbli.
Pang sa det och plötsligt rullade ryska stridsvagnar in i Georgien. Då tog det ungefär en vecka för Putin att få de yra ledarna i Georgien att inse vad som var bäst för deras eget välbefinnande och fortsatta möjlighet till ett liv även i framtiden.
Vi i den fria västvärlden fattade inte riktig vad det var som skedde innan allt var över. Det kom några fördömanden i efterhand från några västledare att det där var dumt gjort av dig ryska björn. Gör inte om det för då blir det aja baja.
OS i Sotji 2014, var över och alla var glada och nöjda över tillställningen. Den ryska björnen var kanske inte helt nöjd då de ertappats med doping, men va fan, skit samma, här skulle firas med små gröna män i östra Ukraina och Krim.
Krim var ju faktiskt ryskt territorium ända sedan 1700-talet och det var ju först på 1950-talet som Ukraina kunde få låtsas äga halvön, de ingick ju ändå i pakten Sovjetunionen. Hur som helst så var det åter dags för grabbarna eller numera gubbarna, för det var ju fortfarande samma gubbar 2014 som det var år 2000, att ta tillbaka det som alltid tillhört Ryssland.
Sagt och gjort. In promenerade små gröna män. Inga ufon, men däremot välutbildade välutrustade krigsmän från ryska armen. Ukraina var då ungefär lika naiva som alla andra västländer, inklusive moder Sveas rike. De hade avrustat det militära till den grad att det inte fanns något att försvara sig med. Den eviga freden rådde ju i världen så varför skulle pengar satsas på arméer?
Björnen, den ryska, är listig och en överlevare. Han är duktig på maskirovka, vilseledning. Ingen begrep väl egentligen vad som skedde innan det var försent. Väst anade och påpekade för Kreml att det visst var ryska soldater som intagit Krim och östra Ukraina. Presidenten i Ryssland hånlog åt anklagelserna och bad västmakterna lägga fram bevis för detta, i vetskap att sådant saknades och framförallt att de aldrig skulle våga lägga sig i deras angelägenheter. Åter igen nöjde sig väst med att säga aja baja och kanske nämndes även fy på dig!
Ukraina fick klara sig på egen hand och offra 14 000 egna soldater i kriget i öst utan någon hjälp från väst. Detta var 2014 och det kriget pågår än i dag 2022.
Idag i början på det inledande året 2022, snart slutet på januari råder kylan kallare än någonsin. Samma president i den stora björnens land är numera helvaken och helvild. Han har fått vittring på villebråd i alla riktningar. Rytandet hörs både österut som västerut och de stora klabbarna med klor är rejält vässade.
I skrivande stund är Ukraina mer eller mindre omringat av ryska krigsförband som bara väntar på att få slå sitt byte i bitar. Men inte nog med det eländet. Nu känner björnen sig så stark efter att få ha ätit upp sig rejält i 20 års tid utan att störas av andra fiender, att han gärna ryter åt flera fiender samtidigt.
Västalliansen NATO kan dra åt helvete, Sverige och Finland ska bara sitta och hålla käften. Björnen dikterar villkoren för allt och alla och den som inte passar sig kommer få med honom att göra. Exakt där är vi just nu!
Just i denna Kalla Krigets kallaste stund känner jag bitter smak i mun över politiska beslut som tagits för decennier sedan. Med facit i hand är det solklart att dessa beslut var helt åt helvete. Det hade känts lite bättre att veta att vårt land varit starkare rustat och att vi haft numerärer att tillgå både vad avser fötter i kängorna och vapen i hand.
Politik spelas med kort och det hade varit najs att ha ett eller annat trumf på hand, för att slippa kröka rygg och backa i alla lägen. Enligt omvärldsrapporteringen som sker så ser det kanske lite dunkelt ut att lyckas kringå krigets fasor framöver. Vi hoppas att de styrande i länderna lyssnar till de kloka rådgivarna i kulisserna och löser framtiden på bästa sätt.
Följ rapporteringen om det eskalerande läget i vår närregion på så många olika nyhetssidor ni kan för att inte luras in i ett mediums propaganda. Det är lätt att förblindas i ena eller andra riktningen….
