Under efterkrigstiden och fram till 1990-talet var alla kommuner i Sverige enligt lag skyldiga att upprätta en skyddad ledningsplats för det civila försvaret.[1] I en kris- eller krigssituation skulle ledning och samordning av det civila samhället skötas från speciella civilförsvarsanläggningar byggda i skyddande bergrum.

Ovan citat går att läsa från Wikipedia om Civilförsvarets uppgift och anläggningar.

Sedan som vi alla vet så blev det fred på jorden (muren föll och CCCP rasade samman). Paradiset var nära och aldrig mer skulle en bössa behöva avfyras mot någon fiende.
Åren gick, men inte hamnade vi i något paradis…
Skatter höjdes, arbetslöshet skenade och härdsmältor på finansmarknader avlöste varandra med jämna mellanrum. Nya ledare ploppade upp i ny stater och länder som vi aldrig hört talats om tidigare. Det började åter kännas lite kallt. Jag frös. Men det gjorde inte våra folkvalda. De fortsatte fira och leta efter paradisets gyllene portar. Deras mantra var; ju mer vi lägger ned av vårt försvar, både det militära och det civila desto mer fred blir det på jorden. Och vi avrustade så mycket vi någonsin hann med. Allt skulle bort. Krig var fult och en Försvarsmakt tillförde inget vackert. Det var bara något som vi krigsälskare höll fast vid. Muppvänstern var kompisar med borgarna och svek oss alla.

Idag 2016, snart 2017 ser jag fortfarande inte något paradis. Eller också är paradiset något helt annat än den sinnebild vi indoktrinerats med.

Ärligt talat så fryser jag rejält mycket numera och kanske börjar det blåsa kalla vindar även på Rosenbad. För sakta sakta börjar det huttras lite även där. Även om ingen riktigt vågar säga att de fryser ännu.

Krigen avlöser varandra i allt snabbare takt runtom i världen och konflikterna kommer allt närmare vår region här vid nordpolen. Det är inte bara i solstingsländer som det är oroligt längre. Den fredliga framtid vi skulle gå till mötes känns väldigt avlägsen.

Allt detta leder mig till utflykten som gjordes i helgen när en före detta civilförsvarsanläggning besöktes i skogen. En gång i tiden skulle kommunledning och civila myndigheter samlas i denna betongbyggnad byggd långt ned i berget för att leda samhället även i krig och kris. Här skulle män och kvinnor fortsätta styra viktiga funktioner för det civila samhället.

Men på -90-talet tog pengarna slut och paradiset stod för dörren. Alltså övergavs berget och glömdes bort. Pumparna slogs av och avfuktarna slutade fungera. Det imponerande bygget i berget i skogen förföll och glömdes bort av de flesta.

Jag försöker åtminstone återge några bilder på ett av alla glömda/gömda imponerande byggnadsverk som kostat hundratals miljoner att bygga med skattefinansierade medel och som sedan bara lämnades för sitt öde. Det är tragiskt och beklagligt.

Historia som sträcker sig under epoken Kalla kriget, borde få ett bättre öde. Alla dessa vackra byggnadsverk och dess viktiga historia förtjänar så mycket mer ljus. Det får inte glömmas bort och förnekas.