I snart en veckas tid har jag provat på att använda spårbunden trafik tillhörande SJ ( Statens Järnvägar ), eller vem är det förresten som äger själva rälsen numera efter avregleringen? Är det Banverket eller kanske Trafikverket? Inte en aning faktiskt.
Men jag vet att det morgontåg som jag tar från Degerfors på morgonen mot den kungliga huvudstaden Stockholm i alla fall skyltas med SJs logga och rullar på rälsen.

Tidigare har jag varit lite lätt skeptisk till att använda just tåg som färdmedel med tanke på att de har en himla otur med att få till en logistik och tidtabell som håller, trots att de haft snart 150 års prövotid för att just kunna få till det.
Detta har jag stor inblick i, då jag i min tidigare profession som taxiförare ofta fick hantera problemet som den spårbundna trafiken skapar. Det var uppretade kunder som fick ta taxin och betala dyrt, när tåg helt plötsligt inte kom alls och var inställda. Var de inte inställda på grund av höstlöv, blåst, varmt väder, kallt väder, regn, vinter, sommar eller rent utav nedrivna kontaktledningar, så fanns det ytterligare tusen andra skäl till att de inte kom alls, eller i tid heller för den delen.

Hur som helst så ger jag mig fan på att ge detta sätt att förflytta sig med, en chans under en månads tid. På något sätt skall jag trots allt ta mig till och från Stockholm varje dag.
Motorcykel som är det fordon jag helst använder känns väl si sådär i decembergråa och regniga Sverige. Visst ger det fordonet mest investerad valuta tillbaka i form av körglädje och frihet, samt oerhört tidsvinnande jämfört med många andra transportmedel, men det får nog vänta tills våren närmar sig.

Första dagen är det med viss nervositet som jag inväntar tåget på Degerfors Järnvägsstation. Avgångstiden är 07.01 och med stor spänning inväntar jag det tåg som jag ska med. Det dyker upp endast fem minuter efter tidtabell, vilket jag tycker är grymt fantastiskt bra. Väl på tåget och med min sittplats intagen finns inget att klaga på. Det är varmt och ombonat och alla vi pendlare sitter snälla som lamm och jobbar, i våra egna världar. Somliga förbereder sitt föredrag de skall hålla under dagen, andra förbereder något viktigt möte och jag exempelvis kan jobba med skrift i lugn och ro i nästan nittio minuter på morgonen. Effektivt, som fan!

På eftermiddagen använder jag samma direkttåg och det avgår kl 17.10 från Centralen.
Även om utfallet inte är statistiskt säkert med så få resor hittills, så ser det inte ut att vara stabilt säkert med just den avgångstiden.

Egentligen är väl inte tanken att klaga över detta sätt att resa, då man trots allt slipper vara vaksam i trafiken själv, utan bara kan koppla av, eller som i mitt fall jobba. Men ändå vill jag ge den reflektion som jag gör när jag reser.
Det är lite roande, när man väl är ombord och slipper stå ute och frysa, att lyssna till trafikinformationen på tåget.
” Vi ber om ursäkt för vår försening, men just nu beror den på en nedfallen kontaktledning vid Stockholm Södra”
” Vi ber om ursäkt för förseningen, men vi ligger just nu bakom långsamtgående transporttåg”

” Vi ber om ursäkt för vår försening, men idag har vi bara två fungerande motorer istället för de fyra vi normalt har.”

” Vi ber om ursäkt för vår försening, men det är mycket trafik framför oss och vi kan inte köra förbi ännu”

Jag kan faktiskt tycka att det är roande och sitta i tåget och lyssna till denna information och fortsätta arbeta. Men jag ser hur många av medresenärerna blir stressade och tittar på sina klockor och skruvar sig i sätena. Hoppas att jag kan fortsätta och känna lugnet och inte själv bli sönderstressad av något som jag ändå inte kan påverka. Det är bara att fortsätta och gilla läget och analysera vidare.

Er Testchef på BIKE

Christer Miinin