Det kommer väl till pass att nu recensera den senast lästa boken. Detta eftersom de två tidigare blogginläggen handlat om just skog, mark och upptäckter av militära radarsystem.

Boken jag just läst ut heter “Stril 60, Teknik, vetenskap och svensk säkerhetspolitik under det kalla kriget”
Mycket spännande titel?!

Men, är man intresserad utav epoken Kalla kriget och Sveriges förbluffande lömska spel mot sin egen befolkning vad avser den så kallade neutraliteten som vi förde och fortfarande för. Då är boken ytterst intressant, tillsammans med andra litterära verk som exempelvis, Spår av ett försvar, Kalla krigets luftförsvar, Den dolda alliansen mfl.
Alla dessa böcker är forskning under tiden 40-tal till slutet -90-tal.

Idag vet vi, eller åtminstone de flesta utav oss att det bara var vi vanliga medborgare som skulle drillas i att vi var alliansfria och varken tillhörde Nato eller Warszawapakten och skulle klara oss på egen hand om det blev kris eller krig. Sanningen var naturligtvis att vi hade ett mycket nära samarbete med väst ända sedan andra världskrigets slut. Våra system och den militära strategin var nära sammanlänkade med Natos system och det fanns/finns planer för vilka ledande personer som snabbt skall lämna Sverige och sättas i säkerhet i London och fortsätta styra händelserna därifrån om läget förvärras.

Därför är det lite kul att läsa en bok som beskriver hur tillvägagångssättet gick till när landet skulle skaffa sig ett nytt luftspanings och ledningssystem för jaktflyget.
England var främst när det gällde radarsystem på den tiden och hade kommit långt även i datorisering utav jaktledning. Tidigt skapades inofficiella kontakter inom militärledningarna i de bägge länderna för att på så sätt bygga broar och kunna knyta samman affärer för framtiden. Både vad avser inköp av system, men även för att undvika transparens och genomsyn från media och kritiska ögon.
Britterna fick egentligen inte sälja deras mest avancerade system till andra länder än de som var med i Natopakten. Sverige å sin sida skulle ju klara sig själva och visa att man är bäst och ensam är stark.
Mycket mörkläggning och hemliga möten ledde i alla fall till slut att svenska krigsmakten köpte det mest avancerade brittiska systemet till hela Sveriges yta, för spaning och ledning utav sitt jaktflyg.
Det var detta system som blev STRIL 60.

Ett av kriterierna för denna affär var att britterna ville ha direktlänk och realtidsbilder från de svenska ledningscentralerna. Alltså skulle även Nato kunna ha tillgång till realtidsrörelser som skedde i och kring svenskt territorium!
Den svåraste förhandlingen vad avser systemet, var just detta och i gengäld ville svenskarna ha Natos identifieringssystem inbyggt till det som levererades Sverige.
Alltså skulle man vara så integrerade med Nato att vi skulle direkt kunna se på radar om det var Fi, alltså den fula ryssen, eller om det var vår allierade vän i smyg, Nato, som opererade kring våra gränser.
Sedan skulle vi för medborgarna naturligtvis gå upp och demonstrera och avvisa bägge typerna av fiender om så skulle behövas. Men det fanns naturligtvis bara en fiende. Den är precis densamma idag. Ryssland.

Vidare kan väl nämnas att radarstationernas placeringar byggdes kring östra delen av Sverige. Spaning österut. På den västra sidan behövdes ingen spaning!

Som en följd till denna beställning på Radar och Stridsledningssytem så köptes även ett luftvärn från England. Det blev ett missilförsvar för höghöjd och snabbgående farkoster, som Bloodhound var mycket lämpat för. Också detta system var direkt anpassat för Nato, men såldes till Sverige med lite lögner och vinklingar till omvärld och befolkning.


Vän av ordning tänker förstås inte på det alls eller bryr sig kanske inte heller, men jag tycker att det är spännande och intressant.

Allt detta tillsammans med våra krigsbaser och krigsflygfält som alltid har haft anpassning för Natostandard gör att Neutralitetspolitiken blir ett löjeväckande skimmer idag.

Boken på bilden är nästkommande kvällslektyr några kvällar framöver 🙂

/ Christer