Efter första världskrigets hemskheter trodde de flesta att något mer världskrig aldrig skulle kunna uppstå igen och vårt lands styrande valde att rusta ned vår krigsmakt rejält. Nästan till samma låga nivå som vi har i modern tid. Sedan kom först en rejäl börskrasch 1929 som rörde om lite i världen och därefter 1933 tog en viss Hitler makten i Tyskland med sitt parti Nazisterna. Det blev en oroligare tid, men det dröjde fortfarande några år innan det på allvar började dra ihop sig till oro. 9-10 november 1938 inleddes Kristallnatten och judar jagades i Tyskland och deras affärsrörelser sattes i brand. Nazisterna som styrde landet drog åt tumskruvarna och året efter bröt andra världskriget ut. Polen invaderades överraskande och blev startskottet på kriget som aldrig skulle komma.
Sverige blev åter tagna på sängen och vår krigsmakt var uselt förberedd och utrustad. När sanningen väl gick upp för landets styrande blev det panik. Vi försökte köpa krigsutrustning utomlands ifrån, men det gick inte alls, då många andra länder också var i stort behov av vapen. Vår statsminister Per Albin Hansson fick gå ut i ett landstal och uttala de berömda orden “Vår beredskap är god”, trots att soldater saknade både uniformer och vapen.
Byggen började lite överallt, att bygga upp en egen inhemsk vapenindustri, så att vi aldrig mer skulle hamna i den prekära situationen igen – att stå utan vapen!
Lyckligtvis lyckades Sverige smöra både för Hitler och Stalin och hålla sig undan kriget, medan folket matades fulla av lögner om neutralitet, alliansfrihet och god beredskap.
Ett av de hemliga byggen som tog form under brinnande världskrig var krutfabriken i Tyfors i Dalarna. Mitt i ingenstans byggdes två anläggningar för tillverkning av krut. Den ena hamnade bland träden väl skyddad i skogen och den andra sprängdes in i berg några kilometer från den första anläggningen. Inlandsbanans betydelse torde ha varit en av anledningarna till att fabrikerna hamnade just här. De var väl gömda i de stora skogarna och det gick snabbt att lasta krut på järnvägsvagnar och frakta det norröver eller sydöver.
Nu i modern tid så återstår mestadels ruiner av anläggningen i skogen även om man ännu kan finna dokument och krutkärl liggandes bland övrigt övergivet bråte. Dagens explosion av utforskande UE:are har dock satt sina tydliga spår. Varje gång stället besöks så har ytterligare vandalisering skett. Mycket tråkigt.
Den andra bergsanläggningen är också rikskänd numera och går samma öde till mötes. Jag tänkte dock lägga upp några bilder från svunnen tid och låta er själva drömma er in i hur det måste ha varit att jobba i det hemliga berget mitt under brinnande krig.