I dagarna släpps en bok om “sanningen” om nedskjutningen av DC-3an 1952, som även blev kallad Catalinaaffären i media. Våra kvällstidningar passade även på att slå på stora trumman och skriva om denna sanning.
I åratal var detta en stor hemlighet som vi vanliga medborgare inte skulle veta något om. Inte ens anhöriga till besättningen fick veta vad som egentligen hade hänt.
Militären vilseledde och hemlighöll information för att medborgarna inte skulle få insyn i operationen.
Naturligtvis var detta inte så oskyldig flygning som svenskarna ville förmedla för medborgare och omvärld och på så vis svartmåla den lede fi Ryssen.
Hursomhelst så sköts planet ned och besättningen försvann.
En livbåt hittades sönderskjuten i havet men inga överlevande.
Först 2003 hittades vraket av planet av en amatördykare Anders Jallai, som länge ifrågasatt trovärdigheten i militärens och politikernas agerande under årtionden.
Han fann vraket på ett helt annat ställe än den officiella platsen för nedskjutningen, precis som han hade förutspått. ( Läs mer om svenska konspirationer som Jallai varit med om att lösa på : www.jallai.se )
Naturligtvis sköts planet ned av ryssarna för att svenskar spionerade på dem! Det har väl alla vettiga medborgare sedan länge förstått?! Att vi dessutom var och är lakejer för USA är väl inte heller någon överraskning?
Under Kalla Kriget samarbetade svenskarna flitigt med britter och jänkare främst, trots vår neutralitetspolitik utåt mot folket.
I fallet med den nedskjutna DC3an så spanade svenskarna på ryssarnas nya radarsystem i den dåvarande lydstaten Lettland och kuststaden Liepaja.
Man flög an mot radarn för att fånga upp signaler och därmed kunna spela in frekvenser med mera och sedan sälja eller byta informationen med USA.
Denna kraftiga provocering kostade 9 människor livet och därefter årtionden med hemlighetsmakeri för att skydda militär och främst politiker som spelat detta dolda spel.
Än idag över 60 år senare lär vi knappast få veta hela sanningen om hur spelet skedde mellan svenska politiker och ryska dito i kohandeln. Ryssarna visste självklart även de att svenskarna gjorde uppdrag i jänkarnas och britternas regi. Det försiggick säkert en hel del tyst diplomati bakom stängda dörrar, bakom mörka gardiner under många år efter denna händelse.
Dessutom vet vi inte heller vad som hände med besättningen? Omkom de alla och försvann i djupet med planet, eller blev de upplockade av annan nations båtar och fördes bort till något arbetsläger där ingen saknade dem? Kanske Ryssland, eller varför inte något västligt land? Eller vår egen regering?
Sanningen har ett högt pris och då är inte några människoliv värda ett skit rent ut sagt.
Trots tystnadsplikt mot sitt eget land så finns alltid en viss risk för läckage förr eller senare och då är det faktiskt smidigare att få personer tystade för alltid och sedan mörka läget och spela upp ett annat scenario som blir den officiella förklaringen.
Detta får mig att tänka på en annan händelse som fått rätt stort mediautrymme de senaste veckorna och som också skapar konspirationer. Nämligen passagerarplanet som plötsligt försvann från radarn med 270 personer ombord påväg mot Kina.
Trots sex veckors ihärdigt letande så finns inte ett spår utav planet.
Teorier dyker upp varje dag om terrorism, störtat i havet, kraschat på land, kapat och landat någonstans, hemlig last ombord osv osv.
Ni som lever om sisådär 60 år får kanske veta “sanningen” när någon avslöjar den?!
Till dess kommer bara fortsatta spekulationer och konspirationer att flöda…
Vill ni veta mer om Catalinaaffären så rekommenderar jag ett besök i Linköping på Flygvapenmuseet, där det sönderskjutna planet finns att beskåda. Dessutom finns många bra böcker att läsa i ämnet.
/ Christer
