Hösten är här. Det är ett konstaterande. Solen har slutat värma oss med sina strålar och de allt gråare höstmolnen packar ihop sig.
Tävlingssäsongen är över, med skapligt resultat. Drömmen om en körning internationellt lyckades också med inte riktigt önskat resultat. Och nu som avslutning är jag just hemkommen från en 400 mila tripp genom Polen, Ukraina, Tyskland, Danmark på motorcykel. Den resan var fantastisk.
Det är något spännande och mystiskt med att resa genom forna östländer. Skillnaderna mot vårt civiliserade leverne här i trygga Sverige är stora. Kanske är det just det som lockar till fortsatta resor i österled.
Förra året besöktes länderna i Baltikum och det gav mersmak. Nu blev det Polen och Ukraina med betoning på Ukraina.
Med spänning och förväntan startar man på mornarna och låter ödet styra vad som skall ske under dagen. En viss agenda och mål med varje dag finns, men sällan blir det som man planerar och det är just det som är tjusningen. Allt kan hända och man vet aldrig vad som sker.
I korta drag upplevde jag Ukrainas landsbyggd som en resa tillbaka till 1930-talet. Här var vägnätet under all kritik för fortskaffning med motorcykel eller bil av modernt snitt. Jordbruket, ja Ukraina är ett av Europas största jordbruksländer, bedrevs för det mesta med häst och vagn, hacka och spade. De fordon man träffade på på vägarna var ryska Lada eller Trabant. På lastbilssidan var det gamla spyende dieselstinkande Kamaz som dominerade. En underbar upplevelse. Helt sagolikt att beskåda sådant, så nära oss hemma i trygga svedala år 2011. Två helt skilda världar. Där bedrevs livet på landet i självhushållning med syfte att överleva från dag till dag och här har vi problem av annat slag. Typ internet ligger nere i 47 sekunder och jag får panik!
Nu i efterhand kan jag även uppskatta Kiev eller Kyiv som den heter, trots titeln som mest kriminella och korrumperade huvudstad jag besökt. Rå, brutal, lömsk och allt annat än gästvänlig. Poliser som försöker råna oss, killar som bara väntar in rätt tillfälle att också göra dito. Aldrig trygghet, ständigt vakande ögon på utlänningar som tilltänkta rånoffer. Antingen från den laglösa sidan som styrs av maffian eller den så kallade lagens sida polisen, som är precis lika korrumperad som den laglösa. Jag tror att hela landet styrs av maffian och systemen lever i symbios och är beroende av varandra. Maffian skyddar de sina som de köpt och korrumperat och de köpta ser mellan fingrarna på det som de andra ägnar sig åt.
Tidigare har jag aldrig kommit direkt inpå dessa fenomen trots att jag ofta skrivit om det i olika länder mm. Men här blev vi drabbade av fenomenet inte bara en gång utan flera under några få dagar. Då i ögonblicket svävade man i ovisshet och med klump i magen. Visste inte om man skulle försvinna för gott eller bara hamna i onåd i någon mörk lokal i timmar eller få blåmärken som minnen.
Allt gick bra. Vi lärde oss att poliser skall man undvika och absolut inte söka hjälp hos, vad som än händer. Dessutom skall man inte röra sig utomhus efter mörkrets inbrott.
Två lärdomar jag bär med mig i livet.
Som svensk kan man känna sig lite trotsig ibland och tycka att man har rätt till än det ena än det andra och får skriva vad man vill osv. Men nu har jag fått uppleva att man är liten som individ. På ögonblick kan alla ens rättigheter vara förbrukade utan att man ens kan föreställa sig något civilt rättsystem till sin hjälp. Är du obekväm, så plockas du bort eller spärras in. Utan rätt till advokat naturligtvis. Det är ju redan bestämt att du är skyldig. ( Se Julia Tymosjenko, landets ledare som avsattes i Aug för korruption och sitter fängslad utan rätt till advokat. )
En komisk grej. Ukraina vill gärna gå med i EU. Det känns inte riktigt som att landet med dess korrupta styre är redo för det ännu. Kanske om sisådär 50 år. Än är folket så indokrinerade och kuvade av över 70-års kommunism.
Säga vad man vill om kommunismen, men nog satan gjorde den ett jobb!
Fantastiskt att på så kort tidsepok kunna bryta ned människan så fullständigt till ett vrak som saknar glädje, initiativ och framåtanda som systemet gjorde.
Avslutningsvis reflekterade jag och vi över en sak när vi åter äntrade Sverige via Helsingborg. Det fanns inte en enda svensk flagga som välkomnade oss hem, bara tullens nitiska blickar, polisens civila fordon i jakt på kriminella fortkörare att bötfälla. Men än vill jag inte påstå att polisstaten Sverige är på samma nivå som Ukraina. Än litar jag något mer på vårt rättsväsende. Hoppas att den inställningen fortsätter ett tag till……….
Ha det gott i höstrusket
/ Christer
